För inte så länge sedan var Anders Brandt, 52, klassad som ett hopplöst
psykfall som skulle förtidspensioneras. I dag är han arbetsledare. Några ”ofarliga”
sömnpiller höll på att kosta honom livet.
Historien börjar
94- 95. Anders och hans fru hade gått igenom en barn löshetsutredning.
Dessutom arbetade han mycket med sitt egna företag, en antik handel. Han var
uppe på sjuk huset för några enklare provtag ningar. Läkaren frågade hur han mådde och Anders
berättade att han sov lite dåligt. Läkaren före slog att Anders skulle börja
äta Stilnoct. ”Det är väl inte såna där ben sodiazepiner,” frågade jag ho nom, för det hade jag hört att de var beroendeframkallande,
så såna ville jag inte äta. ”Hörrudu sa han, det här är den nya tidens
sömnpiller. Det här är som att äta sockerpiller.” Han var överläkare och jag
trodde såklart på honom. Jag gick hem, tog tabletterna och sov som en stock.
Det gick verk ligen jättebra, ett tag.
ANTIKT Som den gamla antikhandlare han är, han har kunskaper om gamla
föremål. Planer finns på att börja sälja de finaste sakerna på internetauktioner.
Livet började återvända
– Urtrappningen tog 18 månader
och jag mådde inte dåligt. Tvärtom. Jag kände hur
livet började återvända. – Däremot började jag få ont i hjärtat men ingen
lyssnade på mig, jag blev inte tagen på allvar. Jag ville ha en undersökning
av mitt hjärta men fick
istället göra ett arbetsprov genom att springa upp och ner i trappor. I
augusti 2006 gjorde jag att 24-timmars EKG och en vecka senare hade jag en
pacemaker inopererad. – Hjärtläkaren berättade att
jag hade varit mycket nära dö den. Men jag var ju en ”knarkare” – såna tar man inte på
allvar, de vill ju bara knarka.
Jobbar heltid
Nu är Anders tablettfri. Söm nen är bättre
men ställer fortfa rande
till problem: – Det får jag nog leva med resten av livet. Men jag tror att
den kommer att bli bättre. Vissa perioder sover jag mycket dåligt, vissa
sover jag bra. Ångesten är borta till 90 procent. Alla pro blem i huvudet mal inte längre Jag är stresståligare och
leder en grupp på 25 personer med dag liga möten. Jag jobbar på heltid från
att ha varit totalt uträknad. – Hade det velat sig illa hade jag inte varit
livet idag, eller så hade jag varit ett förtidspensio
nerat psykfall. – Jag var hemskt bitter un der en period. Minst fem sex år av mitt liv är borta.
Det har drabbat mina anhöriga som li dit något fruktansvärt av det. Visst har
jag en tagg i sidan åt läkare som inte lyssnar på sina patienter. Medicinen
är allena rådande. – Det är patienten som är ex pert på sin kropp och vet vad som känns och inte. Det fi nns en
otrolig okunskap hos vården i detta ämne. Visst är det effekti va och bra preparat om
man tar en halv tablett, en tablett, men att vanemässigt skriva ut det för
vanemässigt bruk är förkastligt.
FAKTA BENSOANALOGER
■ Imovane och Stilnoct
är kort-tidsverkande insomningstabletter. Tanken är
att tabletterna ska hjälpa patienten som äter dem att somna in. Själva sömnen
ska man klara själv.
■ När
man utvecklat ett beroende av dessa tabletter händer det ofta att man vaknar
mitt i natten av abstinenskänningar som svettningar, ångest och andra
klassiska abstinensproblem. Det är också mycket vanligt att man utvecklar en dag-abstinens som yttrar sig i ångest och olika
smärttillstånd m.m.
■ Även Zopiklon och Sonata är bensoanaloger.
FAKTA
ASHTONMANUALEN
■ Professor Heather Ashton skrev 2001
boken Bensodiazepiner – hur de påverkar kroppen och
hur man trappar ner. (Sv. utgåva Evoca
information, 2006). I boken beskrivs hur benzodiazepiner fungerar och hur man kan trappa ner med
så lindriga abstinensbesvär som möjligt.
■ Boken finns att köpa genom RFHL-riks
och kostar 150:- + frakt.
Text och
foto: Per Sternbeck Oberoende
|
Stilnoct och Imovane ger dagabstinens
RFHL i Uppsala arbetar främst med
beroendeskapande läkemedel. Stilnoct och Imovane är väl kända på avdelningen. De tillhör en
läkemedelsgrupp som kallas för bensoanaloger. De
fungerar som bensodiazepiner men är inte bensodiazepiner. De lanserades först som milda och icke
beroendeframkallande ”insomningstabletter”. Något som fortfarande lever kvar
hos de flesta läkare, även efter beroendevarningarna kom in i FASS.
- 1994 när de bägge preparaten lanserades hårt
skrevs de ut även på beroendekliniken här i stan som arbetade mycket med bensberoende, berättar Staffan. Alla var övertygade om
att de inte var beroendeframkallande. De var ju så extremt korttidsverkande att kroppen bröt ner dem på bara ett par
timmar. På det sättet var tanken att kroppen aldrig skulle hinna utveckla ett
beroende. Kroppen avgiftades ju varje dag. Men så funkar inte kroppen. Man
blir beroende ändå och det vet alla som jobbat med detta, att det är de korttidsverkande bensodiazepinerna
som till exempel Xanor som ställer till mest
problem för människor, säger Staffan
Utas som arbetar på RFHL på RFHL i Uppsala.
Staffan Utas menar att bensoanalogerna på många sätt är mer problematiska än de
vanliga bensodiazepinerna:
- Anders berättelse är ett exempel på att man kan bli mycket sjuk av dessa
medel. Jag har träffat många fler som hamnat i sjukdom och nya diagnoser med
bara normala doser. Anders kom ju på grund av beroendet på låg nivå och
förskrivarna upp i mycket höga doser.
- Med de här preparaten utvecklar man en dagabstinens på rätt så kort tid. De vanligaste problemen
är ångest och olika smärttillstånd. För att lindra abstinensen behöver man
något även på dagen. Många löser det med att ta lite sömnmedel även på
kvällen eller dagen, men de flesta vågar inte. Läkaren blir mycket upprörd om
hon/han får veta det, men egentligen är det ju en rimlig reaktion på
beroendet.
När de kontaktar mej har de ofta ett stort motstånd
mot tanken att ta sömntabletten eller något annat lugnande på dagen, men det
är mycket ofta nödvändigt om man skall klara sig ur denna fälla. Många blir
ännu sjukare på dagen när de försöker trappa utan ett sådant. Ett exempel är
att magen kan kommer helt i olag och man får svårt att få i sig näring. När
det gäller alla former som dagabstinenserna kan ta
så kan vi använda den vanliga långa abstinenslistan från
RFHL/Kilen.
Stor okunskap i vården
Staffan Utas menar att det råder en stor okunskap om bensoanalogerna hos sjukvården:
- När medvetenheten om bensodiazepinernas är
farlighet ökat har man hållit sig kvar vid att analogerna
ändå är rätt ofarliga. Detta ligger bakom att vi fått en ökad förskrivning av
beroendeframkallande lugnande och sömngivande medel trots att bensodiazepinerna föll i vanrykte i början av 90-talet
och förskrivningen av antidepressiva i stället satte sån
oerhörd fart.
Professor Arne Melander,
pådriven av RFHL i Jönköping, gjorde en undersökning som visade att ungefär
hälften av flergångsanvändarna redan ansåg sig vara beroende. ”Samma misstag
håller på att göras än en gång” skrev han på DN-debatt 2001 om
beroenderiskerna som inte alls tas på allvar. Man bortser från att FASS säger
att de skall användas bara för kort tids användning. Landtinget i det länet
gjorde sedan en kampanj för alternativ och minskad förskrivning. Med påtagliga resultat. Staffan berättar:
- Här i Uppsala tog man snabbt efter kampanjidén,
men märkligt nog så byggde man argumenten helt på att medlen är ineffektiva.
Man vägrade att skriva om ”beroende” som ju också är viktigaste orsaken till
den ineffektiviteten. När man gör på det här viset kan man uppehålla myten om
att de inte är så beroendeframkallande som bensodiazepinerna.
Då blir det förstås också mycket svårt att få hjälp med t.ex. Stesolid
/Valium när man hamnat i ett mycket svårt beroende och försöker bli
fri från det.
Tablettutsättning mycket individuellt
Staffan Utas menar att just i de lägena blir istället
professor Heather Ashtons manual ett viktigt stöd.
- Den grundas på behovet av en jämn dos i kroppen
över dygnet när man trappar ut. Enligt den skall man successivt byta sina korttidsverkande ”insomningstabletter” mot
långtidsverkande Stesolid och fördela dem jämt över
dygnet. Det är bara en liten del av våra beroendekliniker där man kan göra så
ibland. I Uppsala har vi haft ett visst sådant samarbete.
- Problemet med Ashtons manual är främst att man kan
tro att det är så man måste göra, men tablettutsättning är mycket
individuellt. Det finns tusen varianter. Man kan ofta trappa ner även på de
analoga till natten om man har något annat på dan.
Vid låga doser kan det ibland också gå bra utan att ta något på dan. För en del funkar inte Stesolid
alls mot abstinensen och man får välja något annat, t.ex. små skärvor av sina
gamla Imovane under dagen. Och ofta är det av
nöden, för man kan inte hitta någon som vågar skriva ut ”så starka tabletter
till en som är beroende”.
- Manualen var verkligen bra för Anders, men inte
ens han följde den helt. Han behövde inte ta så många Stesolid
på dagen som den föreskrev. Han måste ha vant kroppen främst till ett
nattligt intag.
Bättre mående snabbt vid nedtrappning
- Det är utmärkt att manualen finns, den ger
vetenskaplig auktoritet åt att bensoanalogernas
beroendepotential måste tas på största allvar. Den stärker patienternas
argument för ett professionellt och kunnigt stöd. Det behövs verkligen när
grundinställningen från många läkare är att patienterna får problem för att
de missbrukar mediciner som egentligen är bra.
Staffan vill avsluta uppmuntrande:
- Anders liv blev snabbt mycket bättre redan när han började en bra
nedtrappning. Det är inte heller ovanligt. Delvis var det för att hoppet kom
tillbaks. Men tänk på följande: Beroendet har utvecklats efterhand. Dessa kortverkande
insomningsmedel väcker en allt tidigare på mornarna, ofta med ångest och
börjar sedan fylla kvällarna och sedan även dagarna med abstinenser.
Så redan utjämningen i dos ger ett mycket bättre mående. Faktiskt ofta även
bättre sömn.
Text:
Per Sternbeck Oberoende
|
