|
|
|
Antidepressiva medels baksidor |
|
Se
även: |
|
|
|
"Rätt medicin gör Dej frisk" Om reklam för nya
antidepressiva |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Seretoninsyndrom - Om förgiftningsproblem
av SSRI m. fl. |
|
|
Gästbok/Stödforum och Berättelser Personliga erfrarenheter |
Många är
tacksamma för att ha fått symtomlindring av de nya antidepressiva medlen, men
den märkliga tystnaden kring deras baksidor förvärrar situationen för dem som
drabbats av svåra biverkningar eller problem att sluta. Här krävs verkligen ett
stort upplysningsarbete. Vi försöker nedan sammanfatta de större problemen
och ge tips om ytterligare information.
Det finns olika
typer
av antidepressiva medel. De gamla medlen var först och främst alla de tricykliska,
medan de flesta nyare kallas SSRI (Selektiva serotonin-
återupptagnings- hämmare). Dessa började komma på 80-talet. Men senare har det
kommit en rad andra typer, som alltså också måste kallas nya. Vill du se de
olika typerna och preparatnamnen klicka här.
Biverkningarna
av de nya antidepressiva medlen är generellt sett varken få, milda eller
övergående, som det brukar hävdas i annonser och artiklar. Det framstår helt
klart vid vår hjälptelefon.
Även i en stor översikt över
hela 62 kliniska prövningar (vanligen bara 4-6 veckor långa) av antidepressiva
medel före 1995 fann man att genomsnittligt 49 procent av de som fick de nya
"milda" SSRI-preparaten hoppade av i förtid, främst p.g.a.
biverkningarna. För de gamla var det 5 procent fler. 1 Den
skillnaden var alltså inte alls stor, men det var ju nivån – att hälften
hoppade av p.g.a. biverkningar eller för dålig effekt.
Här finns
information
Börja gärna med läkarnas FASS, utgiven av läkemedelsföretagen själva (OBS
nu även på nätet! www.fass.nu ). Där
kan Du idag finna många biverkningar av de antidepressiva medlen och en del
andra risker som kan vara mycket viktiga att känna till och återfinna om man
drabbats. Men riskerna att få dem är kraftigt underdrivna. På Kilen-institutet
har man i ELIN-databasen samlat in många fler biverkningar och även hunnit göra
en utmärkt sammanställning för Sveriges vanligaste preparat Cipramil. (Den
liksom deras
sammanfattning av problemen – tycks inte längre stå att finna på
hemsidan www.kilen.org.
Däremot finns nu andra sammanställningar över alla vanliga Antidepressiva separat
under Konsumentrapporter.) Cipramil är på intet sätt värst, utan dess
verkningar är snarare representativa för andra nya antidepressiva, skulle jag
säga, men man får förstås flest rapporter för storsäljaren.
En av de få forskare som gjort
en grundlig kritisk granskning av forskning och marknadsföring av de nya
antidepressiva medlen är veteranen från kritiken av bensodiazepinerna, Charles
Medawar. Den heter "The Antidepressant Web" 2 och finns
även tillgänglig över internet på http://www.socialaudit.org.uk/. Där
finns även mycket uppföljningsmaterial och plats för konsumenter att själva
beskriva sina erfarenheter. Men Välkommen att även använda vår (svenska) Gästbok till
detta. (Vill Du avsöka nätet efter engelsk information finns nu väldigt mycket
- du kan börja hos Medawar.)
Ökad ångest
eller avtrubbade känslor
Medawar sammanfattar bilden av
biverkningarna, som lätt kan verka motsägelsefull, så här i översättning:
"Karakteristiskt för SSRI
är det breda spektrumet av psykiatriska och neurologiska biverkningar, som
resulterar i överstimulering i somliga fall och dämpning/bedövning i
andra." (s.91)
Det är denna överstimulering som
visar sig i biverkningar som oro/ångest och sömnproblem, vilka sedan ofta
medicineras med erkänt beroendeframkallande medel. Denna sida av de nya medlen
är också en av de allvarligare riskerna med dem. De blir en
"inkörsport", slarvigt uttryckt.
Varningar
En mycket allvarlig konsekvens av den neurologiska överstimuleringen kan
också bli det sk Serotonin-syndromet
eller det Serotonerga syndromet, ett slags förgiftning, antagligen en
följd av allt för höga serotoninhalter i nervsystemet. Vårt läkemedelsverk har
försökt uppmärksamma läkarna på denna risk för dessa farliga biverkningar
3, men nått ut dåligt på fältet och inte heller uppmärksammat på att det
kan förekomma även vid vanliga låga doser av bara ett serotoninhöjande medel. Det
är nämligen bl.a. min erfarenhet och den bestyrks även i en viktig medicinsk
artikel i ämnet. 4
Uppgifter om förgiftningssymtom
av antidepressiva medel finner Du även i FASS-kapitlet om
"Överdosering".
Glöm inte heller FASS’ varning för kombinationen med alkohol som kan ge olika
‘sjukliga’ reaktioner.
Den kanske allra starkaste
lärdomen i arbetet med att hjälpa människor med problem av antidepressiva medel
är just att Människor reagerar så olika på samma medel och är så otroligt
olika känsliga för läkemedel! Många vi möter har just utvecklat en kraftig
överkänslighet för läkemedel och befinner sig i en mycket svår situation där
ingen verkar förstå dem. Det kan kännas "som man inte finns".
Problem att
sluta (En nyare men längre text om
detta hittar du här.)
Vår individuella olikhet gäller i lika hög grad utsättningen, dvs problemen
att sluta, som biverkningarna. I sin annons för antidepressiva medel i en
DN-bilaga från 16 maj lyder Cipramiltillverkarnas rubrik. "Dags att
avfärda beroendemyten". - Nästan ingen har i svenska massmedia fått plats
att tala om beroende av dessa medel. Ändå känner företaget säkert av skepsisen
från patienterna som kan möta doktorn med sådana frågor och därför skrivs också
sådana rubriker i reklam till konsumenterna.
Vi talar dagligen med människor
som har eller haft problem att sluta med dessa medel. Ibland är symptomen vid
utsättning svåra att skilja från de ursprungliga problemen man hade, men med
somliga nya symtom är det ganska lätt, som hos Josefine i vår gästbok (här)
med sina kraftiga kroppsliga symtom. För mer exempel rekommenderas en titt även
på andra inlägg i vår gästbok.
Även jag har aktat mig för ord
som "beroendeframkallande" och "abstinens", utan hellre
sagt att somliga får svåra "utsättningssymtom" och även långvariga
problem att sluta. Det allra viktigaste är att problemen börjar
erkännas ute i sjukvården och inte bara förnekas. Rätt termer får komma i andra
hand. Man måste ju få bekräftelse på problemen när man frågar sjukvården, som
ju lovat att det inte skulle vara något problem att sluta. Det får man inte
idag och bara det leder till mycket onödigt lidande och onödig sjukvård.
Forskningen om
utsättningsproblem
är förstås sällsynt, för ingen vill betala, men nu har vi fått oväntad hjälp
från Lilly som gör Prozac/Fontex. De ville nämligen visa att deras preparat gav
mycket mindre utsättningsproblem än konkurrenternas. (Företaget har tydligen
förstått att 'mindre utsättningsproblem' nu kan användas som ett
konkurrensmedel.) Det är klart att Fontex får en fördel om man som här frågar
redan en vecka efter ett tvärstopp, när deras medel passerar mycket saktare än
de andras genom kroppen. När man frågade vilka som upplevde vart och ett av en
rad besvär på en lista fick man höga andelar för en lång rad symptom bland
Seroxat- och även Zoloft-ätarna. Det gällde symtom som yrsel (hälften! i
Seroxat-gruppen), förvirring, sömnproblem, gråt, diarré … Hela listan finns i här översättning.
5
Medawar, som intresserar sig
särskilt mycket för just beroendefrågorna, kommenterar att eftersom somliga
fick utsättningssymtom inom en vecka även av Fontex, fast de måste ha haft en
stor del av medlet kvar i kroppen då, så bekräftar undersökningen på sätt och
vis att även vid långsam nedtrappning av vanliga (=snabbare) SSRI-preparat bör
somliga kunna få utsättningsproblem. Antidepressiva medel skall i alla
händelser trappas ut försiktigt!
Även från läkarhåll växer nu
dokumentationen på svåra utsättningssymtom av de nya antidepressiva medlen
snabbt. (Se t.ex.på Medawars
hemsida, även i två nya häften från Kilen /ej översatta/.)
Världshälsoorganisationens Uppsala Monotoring Center som tar emot
biverkningsrapporter från många länder runt jorden har publicerat en lista över
de medel, alla kategorier, som fått flest rapporter på
"Utsättningssyndrom" hos dem. Den toppas av Seroxat och Efexor, följd
av Xanor (en stark bensodiazepin) direkt följd av ytterligare en vanlig
antidepressiv, Zoloft. Fontex håller 7:e platsen. Här är
hela listan på svenska och kommentarer.
En annan mer otäck bekräftelse
på att utsättningsproblemen inte är inbillning eller bara återfall har nyligen
kommit från Ullevåls Sykehus i Oslo:
- Det har länge varit känt att
gravida som tar tricykliska antidepressiva medel med stor sannolikhet kommer
att föda barn med abstinensbesvär. Men också de nya SSRI-preparaten kan ge
besvär liknande dem som vi ofta ser hos barn till knarkande mödrar,
säger dr Rolf Lindemann. 6
Tillvänjning/Beroende
Om vi fortfarande vill vara försiktiga med ordet abstinenssymptom, för
att våra medicinare inte genast skall stänga sina öron, har vi ett till problem
i ordet tolerans. Vi ser ofta att verkan även av dessa medel
försvinner eller klart minskar efter kortare eller längre tid och det kan väl
bara bero på att kroppen hunnit vänja sig vid dem, dvs tolerans har utvecklats?
Men tolerans förnekas av de vanliga experterna på dessa psykofarmaka,
medan rapporterna även här blir fler och fler, t.ex. till det nämnda Uppsala
Monotoring Center.
Förr räckte det att man konstaterat tolerans eller abstinens för att
man också skulle konstatera ett beroende hos patienten. Det
var väl rimligt. Men när vi använder begreppet beroende måste vi förtydliga att
beroendet inte utvecklas likadant här som hos de narkotikaklasssade medlen, där
det är starkt knutet till den enskilda dosen, så att t.ex. abstinensen ökas
alltmer tills man får ta nästa tablett. Den enskilda dosen känns nästan alltid
mindre viktig vid beroende av antidepressiva medel. Antagligen handlar denna
skillnad mest om att antidepresiva medel oftast har mycket längre nerbrytningstider
i kroppen än t.ex bensodiazepiner?
Det är nu på
tiden att läkarna slutar helt förneka alla risker för beroende
inför sina patienter - de som redan redovisat tecken på beroende och de som
just skall få sitt första recept! Bara det skulle spara väldigt mycket lidande
för patienten och mycket stora resurser för sjukvård och samhälle.
Är det medicin
jag behöver?
Jag har nu kort tagit upp
följande viktiga baksidor: Biverkningar och förgiftningsreaktioner,
toleransutveckling, utsättningsproblem och riskabel tilläggsmedicinering.
Direkt "missbruk" och kick-effekter kan även förekomma, men är i alla
fall hittills för ovanligt för tas upp närmare här. Hur medlens effektivitet
kraftigt har överdrivits tas upp i en annan artikel (om reklamen) här på
hemsidan. Detta leder förstås till besvikelse hos många som ringer och kan
också kallas en baksida.
Återstår gör däremot hela de
sociala, psykologiska/existentiella och etiska problemområdet. Det berörs
på flera andra håll på hemsidan, t.ex Psykiatridebatt, men låt mig kort
sammanfatta det så här:
Väldigt många av dem som vänder
sig till oss uttrycker att de kände sig missförstådda och osedda, när deras
olika problem och förtvivlan bara resulterat i ett recept utan att de ens kunde
erbjudas en samtalskontakt. Läkaren hade istället för att se människan, sett
symtom på förändringar i hjärnans signalsubstanser. Men, måste jag fråga:
varför ser man inte att människans mående lika väl kan påverka
signalsubstanserna eller snarare "avläsas i" dem? Och om den
biokemiska synen på orsakerna var riktig borde väl psykofarmakas effekter
särskilt på längre sikt redan vara mycket bättre?
Det skulle verkligen behövas
undersökningar av långtidseffekterna av att medicinera jämfört med
att verkligen möta den enskilde bedrövade eller "utbrände" och
hans/hennes olika livsproblem.
Hur många går redan idag omkring och äter antidepressiva medel av den
främsta anledningen att dom en gång börjat - dvs för att nervsystemet har
anpasstat sig efter medicinen så det är svårt att sluta?
Men främst behövs nu akut att kunskaperna som redan finns dokumenterade
om de antidepressiva medlens baksidor - inklusive att utsättningsproblem
förekommer - sprids och tas emot av sjukvården och leder till en mycket större
försiktighet och respekt för patientens upplevelser. Om
läkarna åtminstone lärt sig vad FASS säger om dessa medels biverkningar och
användning skulle mycket vara vunnet redan där. Tänk bara om de inte skulle
experimentera med att skriva ut långt utanför de få indikationer (sjukdomar)
som FASS anger.
- Och alla Ni som inte kunnat
leva upp till förhoppningarna om dessa nya, effektiva och milda medel: Ni
finns, Ni är många och skall ha rätt att bli trodda och även hjälpta! Ge inte
upp!
Staffan Utas
1) I M Anderson, and B M Tomenson:
Treatment discontinuation with selectiv serotonin reuptake inhibitors compared
with tricyclic antidepressants, a meta-analysis. Brit.
Med. J 310(3) (June 1995), 1433-1438.
2) I Int. J. of Risk & Safety in Med. 10(1997) 75-126 IOS Press
3) Info från Läkemedelsverket 1:95
4) Kirk C Mills: Serotonin Syndrom. Am Family Physician. 52 (5) (Oct 1995), 1475-1482
5) J F Rosenbaum, M Fava et al: Selective Serotonin Reuptake Inhibitor
Discontinuation Syndrome: A Randomised Clinical Trial, Biol
Psychiatry, 1998, 44, 77-87.
6) Dagens Medicin nr 7/2000.
|
Vill Du se menyraden? |