RFHL Uppsala län

Öppet forum för problem med läkemedel.
Aktuellt datum och tid: fre 29 mar 2024, 08:57

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]




Ny tråd Svara på tråd  [ 65 inlägg ]  Gå till sida 1, 2, 3, 4  Nästa
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: efexor - nedtrappning
InläggPostat: mån 31 aug 2009, 22:39 
Har precis börjat trappa ner, andra försöket, på Efexoren. Idag är andra dagen på 75 mg, tidigare det dubbla. Igår kände jag inte mycket av att jag dragit ner, idag har det varit sämre.

Känslen i ansiktet är konstig. Det känns som om en tandläkarbedövning är på väg att släppa, känner inte riktigt min mun. Mycket drömmar i natt.

Huvudvärk och hjärtat rusar då och då. Gråter lätt. Yr. Mest hoppas jag att ångestattackerna uteblir.

Kanske snabbt att halvera dosen, men värt ett försök.
Läste att någon skrev att man kan ha utsättningssymptom flera år efter nollning? Är det sant? När går det ur kroppen?

linn


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis 01 sep 2009, 19:00 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
Gå tillbaka till 150mg!

Efexor är väldigt svårt att trappa ner!

Gör hellre en 10% varje 3-6 vecka!

Räkna kornen. Det är vad jag får göra. Faktiskt.

Jag trappar ner 5% varje 3 vecka eftersom jag är i tolerans.
Blir bara sämre om jag står på samma dos.

Du kommer att tacka mig tusen gånger sen när du är klar.


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis 01 sep 2009, 19:04 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
Det kan ta 4-6 veckor innan nya symptom dyker upp och upphör, ibland får man vänta ännu längre. Så du får se upp med bakslag för dom är vanliga. Det är också ett instabilt humör, agitation, rastlöshet och sömnsvårigheter. Gråtattacker över banala saker som tankar på döden, är inte ovanliga.

Gör som jag sa så slipper du mesta helvetet!

Men det finns faktiskt folk som gjort en långsam urtrappning och ändå haft biverkningar i flera år så långsammare kan vara bra när det gäller Efexor. Du kanske ska försöka dig på 5 % när du kommer under 37,5 mg. Tror det är en jättebra ide faktiskt. Sen kan du ta Lergigan om du mår illa och har svårt att sova. Doxylamin, mot sömnbesvär och illamående. Mot akatisi som brukar komma på slutet av nertrappningen finns inget botemedel för utan ännu långsammare nertrappning. Läs allt som står här på forumet och även på Paxilprogress. En användare jule1 har haft 20 mån biverkningar efter 2 år på Efexor och hon gick Cold Turkey = tvär stopp. Elisa har haft magproblem sen hon gjort en långsam urtrappning, och blir bara sämre och inte bättre. Kan inte äta och kräks hela tiden, 3 år efter nollning.


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tis 01 sep 2009, 19:04 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
Efexor är ÖKÄNT för sina svåra biverkningar med magen och blodsockret! Jag vet att mitt blodsocker kan vara jättelågt eller jättehögt.


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: ons 02 sep 2009, 07:54 
Jag skulle också ha satt in det igen och trappat ut det långsammare.
Inte för att det inte kan fungera såhär, för det kan det. Det är olika hur snabbt kroppen klarar att sluta. Men man kan dessvärre inte veta innan om man tillhör de lyckligt lottade eller inte. Bättre att trappa ut långsamt enligt mig.
Men det är klart, att du kan tillhöra dem som blir yr, huvudvärk och får lätt att gråta några några dagar/veckor och det var det hela.
Men utsättningssymtom kan som Mixter skriver också rulla in efter hand. Ofta kommer nånting redan inom några dagar efter dosändringen, sedan kan mer och mer dyka upp inom loppet av några veckor eller månader.
Vad hände förra gången du försökte sluta? Fick du mycket utsättningssymtom då? I såna fall tillhör du antagligen de känsliga. Om ett försök att sluta har misslyckats är ett bra sätt att få nästa att lyckas att ta det långsammare...
Med en långsam uttrappning kanske du inte får så mycket symtom alls.

/Anhörig


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik: dag 4
InläggPostat: ons 02 sep 2009, 09:08 
Tack för era svar!

Jag är nu inne på fjärde dagen, känner mig ungefär som sist. Varken sämre eller bättre, så jag tror jag kör på 75 mg tills vidare och testar om det funkar.

Sist jag slutade gick själva uttrappningsperioden ganska bra, men efter nollning gick det några veckor och så började jag få starka ångestattacker igen. Det behövdes inte mycket för att utlösa det.

Trappade ner från 75 mg genom att öppna kapslarna och hälla ut mer och mer, kanske trappade ner på ett par månader till noll. Det kanske också var för fort.

Saker som jag kan hantera nu, med medicin, gör att jag får ångest utan medicin. Nu mår jag "bara dåligt" när jag tänker på jobbiga saker, valsituationer osv.
Utan medicin räckte det med att en jobbig tanke dök upp och så var ångestattacken i gång. Var nästan psykotiskt för några år sen, vandrade omkring på stan, grät och grät, ingenting kändes bra, kunde inte göra enkla val, läste in varningar i allt jag hörde eller såg. Hade svårt att fixa vardagen, kan man säga. Det var då jag började med medicin, hade vägrat fram till dess.
Fick själv välja medicin hos läkaren, och valde Efexor eftersom jag hört att den hjälpt många. Så här i efterhand var den kanske lite för kraftig för mina problem, en senare läkare blev väldigt förvånad att jag fått Efexor som första medicin-alternativ. "Den brukar man ta till när inget annt hjälper"...

Mina första veckor på Efexor var det värsta jag varit med om, krafig hysterisk ångest oavbrutet. Men då hade jag bestämt mig för att ta medicin, mitt liv funkade inte i alla fall. Lugnande tabletter tog mig igenom den perioden, men sen får man ju ångest när man slutar ta dessa också...

Jag ska försöka boka in ett möte med en bra gynekologläkare för att diskutera ev hormonundersökning/medicinering. För mig funkade det hyfsat med ångesten tills jag slutatde med p-piller. De stabiliserade mig nåt otroligt. Men nu vill jag ju ha barn också, så p-piller känns inte som nåt alternativ, men kanske det går att få nån dos av nåt annat hormon som jämnar ut måendet?

Någon som har liknande erfarenheter?

Linn


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik: dag 5
InläggPostat: tor 03 sep 2009, 13:24 
Igår eftermiddag hade jag konstiga ryckningar inuti magen. Har inte haft det förut så det är nog nåt som har med nedtrappningen att göra?

Annars är statusen oförändrad, men jag är väldigt rastlös.

Linn


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tor 03 sep 2009, 14:34 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
Rastlösheten och ryckningarna kan bli värre.

150 till 75 är för snabbt!

Kan du gå upp igen nu till 150 och därefter göra en långsammare nertrappning? Det vore bäst. Det finns all tid i världen att komma ur det på ett säkert sätt.


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik: dag 5 igen
InläggPostat: tor 03 sep 2009, 18:47 
Mixter, menar du att det inte bara kan vara obehagligt utan även farligt att trappa ner för snabbt?

Linn


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: tor 03 sep 2009, 21:08 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
Det är farligt att trappa ner för snabbt, ingen tvekan om saken!

Läs i akatisitråden och sen har jag skrivit en del här på forumet, DU vill inte vara med om det! Snälla, jag har gått genom det varför ska du?

Det är värre än att sitta i fängelset, värre än att ha cancer.
Det har till och med en som haft cancer sagt, efter först ha cancer och gått genom det, sen börjat äta antidepressiva och sen trappat ner det.

Ser du inte att folk slutar skriva här efter ett tag? De har tappat hoppet tyvärr och orkar inte länge. Troligen begått självmord.

Jag var med om ett självmord i Härnösand när jag var 12, och kvinnan rörde sig konstigt och gick runt i huset i full panik, tyckte de va skumt sen efter halvår hängde hon sig, efter hennes raseriutbrott och massa ambulansfärder till akuten, men det tog tid, folk ger inte upp i första taget, det är när de känner att de tömt alla möjligheter. Kom hem en dag såg ambulans polis och fick höra att de var en antidepressiv, Imipramine.

Sluta se banalt på saker och ting, för det gjorde jag också, och fick betala för det! Mediciner har förstört folks liv. Mörkertalet är stort!


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre 04 sep 2009, 08:51 
Hej!

Hm, farligt. Det beror väl på hur man menar. Jag tror inte att man kan dö av de rent fysiska symtomen bokstavligt talat. Ingen har gjort det här på forumet och då har folk varit väldigt sjuka. Så man behöver inte gå runt och tänka snart faller jag död ner av min yrsel huvudvärk muskelryckningar hjärtrusning osv. (För många kan detkännas så däremot...)
Däremot är det så att vissa har fått så svåra fysiska symtom ihop med ångest och akatisi så att man blir rädd att man ska ta livet av sig. Och det är ju såklart inte alls bra! (Men jag tror och hoppas att de som försvunnit från forumet har gjort det av herlt andra anledningar än självmord. Några har säkert blivit bättre och velat förtränga vad de gått igenom = forumet)

Många som blivit sjuka efter en snabb sänkning/nollning vill härda på istället för att sätta in igen. Man föreställer sig kanske att det är det snabbaste sättet att bli frisk och medicinfri. Men erfarenheten på visar på att oftast gäller motsatsen, en långsam uttrappning gör att man tillfrisknar snabbare. Efter en för snabb nollning kan kroppen behöva mycket lång tid på sig att återhämta sig.

Men man ska inte utgå från det värsta, de flesta blir inte så sjuka som Mixter, min sambo och "Jag" i tråden om akatisi. Men är man märkbart påverkad av utsättningen så är det skonsammare och en mindre risk att trappa ut långsammare! Och man har väl inget att förlora på det...

Är man jättesjuk under utsättningen/ efter nollning bör man absolut överväga att backa. Kan bli tortyr annars!

Anhörig


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre 04 sep 2009, 11:32 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
Jag vet, Anhörig. Jag är iaf väldigt skärrad efter min upplevelse. Ingen förtjänar att uppleva vad vi upplevt, det med din sambo. Jag vet också att 10-15% kan inte ens trappa ur Efexor för biverkningarna blir för svåra. Det är ett faktum. Det finns en person på Paxilprogress som heter Light som var på Efexor och försökte trappa ur, långsamt i flera år och ändå är dålig 4.5 år efter nollning. Säger att han inte är riktigt bra ännu och är osäker på om det skett riktiga förbättringar. Sen en annan som heter Elisa som vart på Efexor i 15 år och trappat ur i 2 år, långsamt, ändå mår illa och kräks hela tiden 3 år efter nollning, ingen förbättring alls. Efexor är väldigt ökänt för sina extremt svåra utsättningsreaktioner och Efexor är annorlunda de flesta antidepressiva, det biter hårt på receptorer och gör slut på dem snabbt, förklarning till att många upplever snabbt tolerans på Efexor. Ibland redan efter 2 år, men det är individuellt. Och det är en förklarning till att det är så svårt trappa ur, när man kommer i lägre dos spelar det liksom ingen roll, det är därför ett förslag är att trappa in i Prozac eller Imipramin / TCA likn som är svagare och slår milt mot receptorerna så de får chans att återhämta sig under denna tid istället för att "försöka överleva" som jag vill kalla det, under sista steget i nertrappning har ju de blivit färre och känsligare (receptorerna), det är därför. Sen så finns det en termostat som känner av hur mycket som behövs, och vissa antidepressiva dämpar den, tex Remeron. Då blir det än mycket svårare, det blir för lite signalsubstanser, känsligheten ökar, receptorerna drar upp känsligheten och bränns av. Om ni inte tror mig, sök upp dem i Paxilprogress. Jag vill få dig att fatta att det här är inget skämt Efexor är den värsta antidepressiva att sluta med, i klass med Remeron och Seroxat. Men det är bra Anhörig att du försöker vinkla det åt ett annat håll än min skräckpropaganda, för jag tror att folk blir skrämda, men jag tycker det är bra, dom måste känna efter mer när de sänker, och vänta längre.


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre 04 sep 2009, 17:36 
Mixter skrev:
Jag var med om ett självmord i Härnösand när jag var 12, och kvinnan rörde sig konstigt och gick runt i huset i full panik, tyckte de va skumt sen efter halvår hängde hon sig, efter hennes raseriutbrott och massa ambulansfärder till akuten, men det tog tid, folk ger inte upp i första taget, det är när de känner att de tömt alla möjligheter. Kom hem en dag såg ambulans polis och fick höra att de var en antidepressiv, Imipramine.


Inte för att jag inte tror dig men hur vet du att det var Imipramine som utlöste att hon begick självmord? Fick du det bekräftat?

Det är såklart svårt att säga vad som är vad. Om kvinnan inte tagit antidepressiva så hade hon kanske tagit livet av sig när du var 8 istället för 12....vad jag menar är att man inte vet men i med att du har fått problem med antidepressiva så kopplar du givetvis det till att det är medicinens fel en annan som har blivit amalgamförgiftad hade kanske sett att kvinnan hade 20 lagningar i tänderna gjorda med amalgam och kopplar det till amalgamförgiftning som den utlösande faktorn till självmordet.


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre 04 sep 2009, 19:36 
Ja, det är lite paradoxalt det här, för å ena sidan ska man ha stor respekt för vad utsättningssymtom kan ställa till med. Inte tal om annat! Å andra sidan är rädslan för symtomen ett problem i sig. På något sätt måste man hålla fast vid tanken att det trots allt inte är dödligt i de allra flesta fall. Annars blir man ju livrädd också utöver de problem man redan har...
Tänker också att det är bra om man inte utgår från det värsta, just därför att det blir en stress i sig och är väldigt onödigt om det värsta inte ens händer sen. Fast när man bestämmer vilken takt man ska trappa så kan det vara bra att ha det värsta i åtanke...
Utifrån vad jag sett vill jag i alla fall inte råda någon som har trappat ner snabbare än typ ett år att köra på om man känner sig ordentligt dålig. Det ser jag som väldigt riskfyllt. Återinsätt istället!


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre 04 sep 2009, 22:15 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
kolan, det var polisen som sade att det var imipramine.. när vi frågade varför hon begick självmord. hon hade skrivit ett brev där hon berättade vad som hände henne. jag är 100% säker på det. jag såg hur hon var och hur hon betedde sig. panik, akatisi, illamående, yrsel.

ta seriöst på folk nu snälla du. du skadar folk genom att förneka. som de flesta urbota dumma läkarna gör! de kommer sluta illa och har slutat illa i sverige med dom där jävla pillren. michael jackson, heath ledger, anna lindh mfl

inse fakta nu


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik: dag 7
InläggPostat: lör 05 sep 2009, 21:26 
Hej på er, nu är jag inne på dag sju efter det att jag halverade Efexor-dosen från 150mg till 75mg.

Mår helt okej faktiskt. Har haft lite ryckningar här och där, kortare stunder och på olika ställen. Inget som syns utanpå, utan "inne i kroppen". Det kan till exempel rycka till inuti fingret en stund osv.

Det som har varit nytt de senaste dagarna är hastigt blodtrycksfall när jag reser mig från sittade. Blir yr alltså, när jag reser mig för snabbt. Detta känner jag igen från förra gången jag trappade ner.

Vissa biverkningar/utsättningssymptom kommer och går, som "fartränder" i synfältet och hjärtklappning. Det har jag haft hela tiden med Efexor, det är varken bättre eller sämre efter jag drog ner på dosen.

Sover okej, men fortfarande många tokiga drömmar, varav jag kommer ihåg det mesta.

Så länge jag slipper ångestattacker fortsätter jag så här, men stannar nu länge på 75 mg. Jag har uppfattat det som att det är viktigast att ta det sakta med nedtrappningen på slutet när man närmar sig nollning. Jag har aldrig gått över 150mg, det är min maxdos. (Trots att läkarna försökt fått mig att öka, för att må "ännu lite bättre").

Det är skrämmande att läsa allt skit om Efexor. Blir man av med det helt nångång, alltså försvinner det verksamma ämnet från kroppen?
Och receptorerna, läker de sig eller är de förstörda för alltid när man har medicinerat?
Bekymrar mig över att jag ställt till nåt med hjärnan som gör att det aldrig kommer att fungera som det ska med serotoninet och noradrenalinet.

Men just nu funkar jag hjälpligt. Gonatt.

Ha det så bra.
Linn


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik: två veckor
InläggPostat: sön 13 sep 2009, 20:54 
Hej igen, det har nu gått ca två veckor sen jag halverade dosen.

Har sista dagarna känt av ångesten något mer, men det är fortfarande hanterligt.

För mycket kaffe sätter igång ångest för mig ibland, och jag känner av det mer nu när jag trappat ner på medicinen. Ska försöka dra ner på kaffet också, alltså.

Är förkyld också, det gör ju att jag är lite allmänt risig. På sätt och vis är det bra för då får jag nåt "verkligt" som tar upp tankarna, som att ha ont i halsen och hosta.

Fortfarande samma skumma bedövningskänsla i ansiktet till och från.

Godnatt!


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik: tre veckor
InläggPostat: sön 20 sep 2009, 19:19 
Hej, det är jag igen.

Ligger fortfarande på samma dos (75 mg som är halva min maxdos).

Har varit ganska förkyld de senaste två veckorna. Tror att det delvis har med utsättningen att göra. Har lite feber som kommer och går, svettningar och är trött. Är väldigt tungandad och det hugger i hjärttrakten ibland.

Hostar väldigt också, men det har nog mer med vanlig förkylning att göra.

Känner mig då och då enormt fylld av energi. Försöker att inte dra igång massor av nya projekt när jag är i det tillståndet, det är lätt att bli impulsiv när man känner så. Och sen blir det jobbigt att ta sig ur allt man ragit igång när nästa dipp kommer.

Är väldigt gråtmild också. Grinar åt sorgliga historier på tv ovanligt lätt... Och känner mig allmänt nostalgisk och sorgsen ibland.

Det är mycket uppåt och neråt alltså. I ett annat sammanhang har jag kanske blivit diagnostiserad som borderline eller manodeppressiv :?

Begränsat kaffeintag, mer sömn och sällskap hjälper rätt bra mot ångestkänningarna.

Pratade med en läkare för ett par dagar sen, och han sa att han tyckte att jag skulle ligga kvar på den här dosen i ca fyra månader innan eventuell ytterligare nertrappning.

/Linn


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre 25 sep 2009, 07:26 
Har haft helt galna drömmar nu i några nätter.

Upplever att utsättningssymptomen förändras, kommer och går.
Känner mig allmänt risig. Har svettningar och feber till och från.

Märker att jag tycker att saker kan vara extremt roliga. Är i och för sig inte otrevligt, :lol: men jag känner inte riktigt igen mig, jag kan liksom få skratt-attacker ganska oväntat. Svårt att beskriva.

Magen funkar hyfsat.
Avståndsbedömningen är inte så bra, märkte jag när jag cyklade på stan idag...

Undrar om den här långdragna förkylningen inte har mer med Efexor-nedtrappningen än jag trodde från början?

/Linn


Rapportera detta inlägg
Upp
  
Svara med citat  
 Inläggsrubrik:
InläggPostat: fre 25 sep 2009, 16:15 
Offline

Blev medlem: fre 06 feb 2009, 18:51
Inlägg: 644
Jo det hade jag också, den här långdragna förkylningen och influensasymptomen. Även ont i halsen, lungorna.

Nästa gång du sänker, sänk bara 5 till 10% av den ursprungliga dosen.

Vänta 4-6 veckor.

Var försiktig - ta hand om dig!

Var rädd om dig!

Mixter


Rapportera detta inlägg
Upp
 Profil  
Svara med citat  
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
Ny tråd Svara på tråd  [ 65 inlägg ]  Gå till sida 1, 2, 3, 4  Nästa

Alla tidsangivelser är UTC + 1 timme [ Sommartid ]


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 17 gäster


Du kan skapa nya trådar i denna kategori
Du kan svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori

Sök efter:
Hoppa till:  
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group
Swedish translation by Peetra & phpBB Sweden © 2006-2010