Hej Linn,
Ville bara svara lite på ditt tidigare inlägg om graviditet.
Tyvärr har jag inte ätit just effexor, men dock tramadol som verkar ha likartade egenskaper samt fontex för några år sedan. Innan jag blev gravid med min dotter genomgick jag en fertillitetsundersökning, och vi försökte få barn i ca 3 års tid utan resultat. Jag fick diagnosen PCO.
Jag blev dock till slut gravid (på naturlig väg) med min dotter under tiden jag åt fontex. Jag kunde avsluta medicineringen utan ngra större problem ca tre månader in i graviditeten och hon föddes frisk.
Jag har även blivit gravid när jag åt tramadol, men den graviditeten slutade i missfall.
Strax efter det slutade jag med tramadol. Hade ätit det i tre års tid, alldeles för snabb nedtrappning slutade i en fruktansvärd abstinens som fortfarande besvärade mig efter 9 månader, då jag blev gravid igen.
jag kunde således bli gravid medan jag åt antidepp som påverkar serotoninet och noradrenalin, trots dåliga odds för en graviditet över huvud taget. DÄREMOT vill jag starkt avråda dig från att bli gravid innan du vet hur du reagerar på nollningen.
Jag blev som sagt jättesjuk under den första tiden efter nollning och stressen i kroppen är fruktansvärd. Jag hade alla dina symptom du beskriver (och fler..), De var dock så kraftiga att jag inte kunde jobba eller knappt fungera under det första halvåret.
När jag blev gravid förvärrades abstinensen igen, Mycket. Antagligen pga den extra belastningen, tröttheten, hormonomställningen mm, och det har varit riktigt tufft och frustrerande.
Jag skulle alltså aldrig fixat en graviditet direkt efter nollning, utan jag tror att det nästan skulle varit hälsofarligt.
Med detta menar jag inte att du kommer må likadant, men jag har själv sökt info om graviditet och abstinens hos mamman, och inte funnit något. Därför tänkte jag att du kanske ville höra från ngn som genomgått/genomgår det. Det är inte lätt och man vet ju aldrig hur lång abstinens man får, oavsett dos el nedtrappning. Och en graviditet kan vara tuff även för en frisk kropp och själ.
Jag känner verkligen med dig, både i din kamp för att få barn och i det helvete man måste genomgå när man ska sluta med dessa mediciner.
Vet inte om jag egentligen har hjälpt dig men hoppas att du kan finna din egen väg och att den blir så enkel som möjlig.
Du får gärna ställa fler frågor om du vill.
Ta hand om dig.
|
|