Oroande statistik

Försäljningen av Antidepressiva medel.

Diagram 1: Definierad dygnsdos per 1000 invånare och dygn

Att försäljningen av de nya "lyckopillren" går i höjden i krisens Sverige är ju allmänt omtalat. Observera att vi i C-län ligger före i den utvecklingen. Men många tror att de gamla beroendeframkallande lugnande och sömngivande medlen samtidigt har gått tillbaks, men det stämmer inte alls längre.

De lugnande och sömngivande medlen med beroenderisker ökar åter sedan 1994:

Diagram 2: Försäljning definierad dygnsdos per 1000 invånare av lugnande och sömngivande medel där man i FASS under 1984-96 utfärdat någon slags varning för beroenderisker.

Detta är helt ny statistik som vi i RFHL-Uppsala tagit fram för att den gamla uppmärksamheten på gruppen bensodiazepiner inte längre fungerar bra för att ringa in de beroendeframkallande lugnande och sömngivande medlen. Vi har nämligen fått en viss övergång till två nya sömnmedel, Imovane och även Stilnoct, som fungerar mycket likt bensodiazepinerna men kemiskt inte tillhör gruppen. (Även för medel vi uteslutit - t.ex. Atarax, Propavan - kan vi i RFHL ifrågasätta beroenderiskerna, men med FASS-kriteriet har vi fått en rimlig och ganska okontroversiell gränsdragning.)

Det statistiska problemet med hamstringen i slutet av -96.
Efter att ha sett på halvårssiffrorna för -95 och -96 och även jämfört med försäljningsutvecklingen de första månaderna -97 (Dagens medicin -97/10) kan vi konstatera att hamstringsutköpen utslagna på hela -96 tycks bli ganska marginella i dessa diagram, men naturligtvis större för de genomsnittligt dyrare antidepressiva medlen - antagligen några procent högre på den totalsumman.

Varför inga färskare siffror?
Vi har tyvärr fått mycket stora svårigheter att från apoteksbolaget få fram statistik som kan följa upp dessa alarmerande siffror efter 1996. Från och med -98 års siffror borde de nämnda hamstringseffekterna ha försvunnit, men samtidigt är det så att de nya reglerna för läkemedelsersättningen från årskiftet 96/97 i viss mån även långsiktigt förändrade förutsättningarna för vår statistik: Man kan i och med de då ökade kostnaderna för konsumenten räkna med en viss minskad benägenhet att ta ut förskrivna medel. När man är mera intresserad av förändringar i förskrivningsbenägenheten än i konsumtionen måste man alltså ta hänsyn till detta.
Vi skall trots allt fortsätta försöka få ut en uppföljning av dessa siffror.

Utvecklingen inom gruppen lugnande och sömngivande medel kan sammanfattas så här: Bensodiazepinförskrivningen som helhet tycks också ha börjat öka igen, men mycket svagt. Det är de bensodiazepiner som räknas som lugnande som står för den svaga ökningen sedan åtminstone 1995, medan de som kallas sömngivande (särskilt nitrazepam) istället fortsätter att minska svagt. Den minskningen uppvägs alltså i sin tur av en kraftig ökning för de nya sömnmedlen Imovane och Stilnoct. Vidare har vi samtidigt eller lite tidigare haft en kraftig och mycket oroande övergång till de "snabba" extremt beroendeframkallande bensodiazepinerna flunitrazepam (Rohypnol) och Xanor.

Det är alltså alldeles fel att sluta diskutera och alarmera för de beroendeframkallande lugnande och sömngivande medlen! Volymen där är fortfarande som synes klart större än för de antidepressiva och minskningen har sedan flera år förbytts i tydlig uppgång. Vi är inte uppe i toppkonsumtionen kring 1986, men åter uppe i den vi hade kring -89 och kring -82.

Utvecklingen för Beroendeframkallande lugnande och sömngivande medel jämfört med de antidepressiva och smärtstillande. Riksvärdena.

Diagram 3: Definierad dygnsdos per 1000 invånare av Antidepressiva resp. Lugnande och sömngivande medel där man i FASS under 1984-96 utfärdat någon slags varning för beroenderisker. Som jämförelse har vi även bifogat motsvarande värden för opioiderna och kombinationspreparat med dessa

Orsaker
En viktig grupp orsaker är säkert "samhällskrisen", båda grupperna ökar tillsammans med denna.Men vi ser också här ovan hur ökningen av antidepressiva föregår den andra. Nedgången för bensodiazepinerna från 1986 orsakades mycket av den starka kritiken mot dem. De nya antidepressiva slog igenom med argumentet att de "ju inte är beroendeframkallande" och de kom faktiskt ofta att ges vid liknande mänskliga kriser som de kritiserade medlen. Nu kan vi med fog fråga om inte den nya ökningen av de lugnande och sömngivande drevs fram av de nya antidepressiva storartade försäljningsframgångar. Vi ser nämligen hos oss att det är mycket vanligt att medlen strax efter första receptet kombineras med något sömngivande eller lugnande mot biverkningarna de ger. Många blir ju uppvarvade och oroliga av den antidepressiva verkan så att de sover dåligt och andra får ökad ångest, kanske på grund av vad en lättad hämning kan väcka upp. Tillkommer gör ibland den ångestfulla reaktionen på att man nu blivit sjukförklarad och avfärdad med ett recept.

Notera i diagram 3 att även de beroendeframkallande smärtstillande medlen ökar om än svagt, men sedan länge, alltså längre än sedan -93. Det är opiaterna som ökar, särskilt kodein. Till opioiderna som vi har med här bör läggas t.ex. en del muskelavslappnande smärtstillande medel som det mycket beroendeframkallande Somadril De receptfria medlen ökar dock lite mer och där finns ju också ett högkonsumtionsproblem med farliga biverkningar i vissa fall och viss beroendeutveckling, men försäljningsutvecklingen totalt kanske inte säger så mycket om det problemet? Varningar har dock kommit från kliniker, t.ex. Mariapolikliniken. Från t.ex Södersjukhuset har man varnat för att receptfria huvudvärkstabletter kan ge huvudvärk daglig bruk. Treo (ASA+koffein) har visat sig populär för högkonsumtion.

Kostnaderna
är störst för de antidepressiva medlen. De var 1995 i vårt län 26,4 milj. kr och i riket 714,5 mkr, men de har alltså fortsatt öka mycket kraftigt. För lugnande och sömngivande som ju är mycket billigare än de nya antidepressiva var kostnaden 11,6 mkr resp 345,1 mkr..

Utvecklingen i Uppsala län - lika oroväckande!

När det gäller beroendeframkallande lugnande och sömngivande medel har man från ansvarigt läkarhåll i Uppsala län länge framhållit att vi ligger så mycket bättre till än landet i övrigt, men den lilla skillnaden mot genomsnittet, som nu krympt till ca 1% mot riksgenomsnitttet (se diagram 1) tycker vi inte är så mycket att yvas över. Ökningen på två år, mellan -94 och -95, utgör ändå hela 12,8% - dvs högre än för riket. (Minska kanske till 12% om hamstringseffekten skall räknas bort). Försäljningen av antidepressiva ligger istället över genomsnittet (c:a 13% högre 1996).

Vad gör Tierp och Enköping så olika?
Vidare döljer länsgenomsnittet väldigt stora skillnader mellan länsdelarna. Utan de låga siffrorna för lilla Håbo kommun låg C-län över riksmedelvärdet. En viktig förklaring kan vara att håboborna i själva verket löser ut sina recept i Stockholm där de arbetar. En annan är den unga befolkningen där. Den jämfårelsevis högre försäljningen i norduppland förklaras också till stor del av åldersfördelningen. Men klart är att även sånt som olika "förskrivnings- och behandlingstradition" också måste spela in för att förklara skillnaderna. (En längre analys av skillnaderna inom C-län finns att beställa från oss.)

Ansvarig för framställningen

Staffan Utas

Tack till Apotekare Olle Magnusson, Apoteket vid UAS, för hjälp med delar av de statistiska uppgifterna.

Källor: Apotekets Centrala Statistiksystem och i viss mån Svensk läkemedelsstatistik 1996 i manus.